Barnbarnet
Barnbarnet
Idag ringde jag till Österby
och frågade om det passade att jag kunde komma och gå ut
en promenad med barnbarnet.
Lika bra jag skulle gå en promenad i Gimo
kunde jag ju lika gärna göra den i Österby och samtidigt få träffa tjejen.
Det gick jättebra!
Jag åkte dit och möttes av en leende Alicia och hennes mamma i dörren.
Hjärtat bara smälter när man ser lilltjejen!
Man kan inte nog titta och gosa med henne!
Sen myste vi, pratade och gullade en halvtimme
innan hon började bli trött.
Då blev det påklädning för att sedan läggas ner i vagnen.
Innan jag hann klä på mig hade hon somnat!
Vi promenerade och fick frisk luft i en timme.
Eftersom det blev lite bråttom tillbaka till Gimo
hann jag inte träffa henne mera när hon var vaken denna gång.
Frågan är:
Hur kan man längta mera
efter lilltjejen när jag kom hem till Gimo än innan jag åkte, även fast jag träffat henne nyss?
Svar:
Jag träffade henne för kort tid när hon var vaken!
Jag hade för bråttom hem,
men jag hade andra uppdrag som väntade!
Att vara farmor är jättehärligt!
